A short story about the dreams of an engine
Johansson hade varit lokförare i många år nu. Tillräckligt många för att känna nostalgins vindar när han steg in i de gamla lokstallarna. Det stod ännu några äldre lok där. Utifall att, som det brukade heta. Man viste aldrig när de skulle behövas. Hittills hade det aldrig hännt, och Johansson tyckte nog egentligen att det var ett stort slöseri med platts, även om de gamla loken var fina.
Speciellt tyckte han om de gamla ångloken. De riktigt sken av styrka, man kunde se att de kunde dra långa, tunga malmtåg.
I ett hörn stod de inte fullt så gamla elektriska loken. De såg ut mer som vagnar än lok tyckte Johansson. Fyrkantiga, slöa, svaga och utan den snabba smidighet som loken av idag hade.
Johansson vandrade in mellan loken, steg upp i förarhytten på några, kännde efter om hjulaxlarna var oljade på andra. Han lät tankarna vandra. Det var så avslappnat, så ensamt och så lugnt här inne bland de gamla loken. Inga människor som störde.
Han kunde känna det redan på avstånd, hur ett av de elektriska loken liksom ropade på honom. Som om det vaknat. Det känndes faktiskt som om alla de andra loken sov, nu när han tänkte på det. En djup sömn, kanske den sista, i alla fall för de flesta av dem, med täcken av tegel och kuddar av järn. "Fart, vind, leka, landskap, pliiing-pliiing, pliing-pliing, pling-pling, plng-plng, chuchump-chuchump, chuchump-chuchump, stationer, människor, faaart" viskade det.
Johansson kunde inte motså viskningarna, dagdömmarna om att åter igen vara ute på spåret och flyga fram. Vist, tänkte Johansson, det här lokets idé om att flyga fram var nog snarare runt de 80 än de moderna lokens 200 kilometer i timmen... Men nog kunde han känna suget, önskan. Det var nästan så att han såg landskapet rusa förbi när han klev upp i förarhytten.
"Fart, vind, leka" sjöng loket när Johansson slog på huvudströmbrytaren och kontrollpanelen lös upp. Som förtrollad gick Johansson igenom loket, kontrollerade maskineriet, oljenivåer, allt han gjort så många gånger förut.
"Fart, vind, leka" sjöng loket när Johansson slog sig ner i förarstolen.
"Fart, vind, leka" sjöng loket när Johansson tryckte ner dödmansgreppet.
"Fart, vind, leka" sjöng loket när Johansson drog fram fartreglaget och loket började röra sig framåt. Med ett villt triumfrop brakade det genom den mörkna träporten till de gamla lokstallarna och ut på banan.
"Fart, vind, leka" sjöng loket när det for fram genom bangården.
"Fart, vind, leka, landskap" sjöng loket när det lämnade den sista växeln och kom ut på landet.
"Fart, vind, leka, pliiing-pliiing, pliing-pliing, pling-pling, plng-plng" sjöng loket när det passerade den första järnvägsövergången.
"Fart, vind, leka" sjöng loket och rusade framåt på spåret utan att se sig för det minsta, utan att bry sig om de arga röda signalerna som ropade åt det att stanna. Det hade inte fått springa på spåret på så länge. Äntligen var det fritt, äntligen var det _ute_ igen! Det hörde inte ens det tysta annalkande suset.
Och plötsligt var allt över. Ett hjul snurrade lite förstrött på ett upp-och-nedvänt boggie, som om det inte riktigt förstått vad som hännt ännu. En bit glas reflekterade en solstråle och gnistrade där det låg långt ute i åkern. Allt var tyst, så tyst.
This text is free software; you can redistribute it and/or modify it under the terms of the GNU General Public License as published by the Free Software Foundation; either version 2 of the License, or (at your option) any later version.
This text is distributed in the hope that it will be useful, but WITHOUT ANY WARRANTY; without even the implied warranty of MERCHANTABILITY or FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE. See the GNU General Public License for more details.
You should have received a copy of the GNU General Public License along with this program; if not, write to the Free Software Foundation, Inc., 59 Temple Place, Suite 330, Boston, MA 02111-1307 USA